niklasbloggarfrankanada

Då var jag hemma i Sverige igen och kan summera och se tillbaka på en riktigt rolig och händelserik vinter i Fernie, Kanada.

Vintern, som varit, har som sagt varit en väldigt kul och lärorik upplevelse. Vi fick kanske inte så mycket snö som vi hade hoppas på, vi umgicks inte med lika många engelskspråkiga som vi trodde och så är det ju lite andra småsaker som inte riktigt blev som vi hade tänkte oss.

Men sett på det stora hela så har det gått nästan overkligt bra. Vi hittade tidigt och ett boende som vi var väldigt nöjda med och som vi trivdes väldigt bra med. Vi träffade en hel del trevliga människor, som vi umgicks med, och som blev våra vänner under resan. Och även om vi inte fick så mycket ny snö som vi kanske hoppats på, så har vi allt kunnat åka skidor så att det räckt till och nästan blivit över =).

Detta är en resa och upplevelse som jag är väldigt glad över att ha gjort och Kanada och Fernie kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Jag kommer att kunna ta med mig, och se tillbaka på, i stort sett bara roliga och bra minnen ifrån denna resa. Vi har inte bara haft roligt och fått åka massa skidor. Vi har även lärt oss en hel del. Vi har levt i ett annat land och en annan kultur, med allt vad det innebär. Vi här lärt oss att träffa och umgås med väldigt mycket olika människor och lärt oss att anpassa oss till allt som inte är likadant som hemma i Sverige. Sen har det även fungerat väldigt att bo och leva tillsammans med Jimmy och Erik. Vi är nog alla ganska lika då det gäller att ta ansvar och se till att saker och ting gjorda. Vi har hållit sams och trivts väldigt bra tillsammans under i stort hela resan.

Men nu är det i alla fall väldigt skönt att vara hemma i Sverige igen. De sista veckorna i Fernie var lite sega och långsamma, då vädret inte var det allra bästa och våra kompisar åkte hem en efter en kändes det lite segt att vi hade så lång tid kvar. Men våra resor till New York och Vancouver gjorde ju att vi hade något att se fram emot vilket gjorde att det inte var så segt, den sista tiden, som vi kanske hade haft annars.

Jag är som sagt väldigt glad att jag åkte på denna resa. Den har gett mig och oss väldigt mycket och vi har haft det väldigt roligt. Men ändå är det som sagt skönt att vara hemma igen. Den sista tiden har jag längtat hem, till allt och alla här hemma, ganska mycket och än en gång är det bevisat att ett visst, och välanvänt, ordspråk sällan slår fel.

I och med detta inlägg lägger kommer jag att avsluta min Kanada-blogg och vill då passa på att tacka alla som läst och följt den. Det hade inte varit speciellt roligt att skriva alla inlägg om ingen av er hade läst=). Så Tack och hej för denna gång så hörs och SES vi förhoppningsvis snart igen i alla fall. Och jag måste naturligtvis avsluta mitt bloggande med ordspråket som jag skrev om för några rader sedan.

BORTA BRA, MEN HEMMA BÄST!

Då var vår lite drygt två veckor långa turistsession över för denna gång. En tripp som startade i New York för att avslutas i väldigt fina Vancouver.

Vancouver är en stad som jag (och vi) verkligen gillar. Innan vi åkte dit hörde vi i stort sett bara bra saker om hur fin och vacker denna stad är. Och för egen del tog det inte många timmar innan även jag tyckte väldigt bra om staden. Direkt efter att vi checkat in på vårt gamla, slitna, men ändå charmiga vandrarhem, gick vi ner till pubben i källaren och tog oss var sin burgare. Extra kul var det att vi lyckades gå ner precis efter att den 5:e åttondelsfinalen mellan Vancouver och Los Angeles hade dragit i gång på alla tv-apparater som fanns i pubben. Tillsammans med kanske dryg hundra extremt hockeytokiga Vancouverfans fick vi se en häftig hockeymatch som Vancouver tillslut vann med 6-4.

Nästa dag började vi vara turister på riktigt och de kommande dagarna tog vi oss igenom Vancouvers centrum. Vi har cyklat genom Stanley Park, vart på Garville Island, sprungit fram och tillbaka över lite broar över en och ravin, sett spåren efter OS och bara vandrat omkring i och njutit av att vara i en så fin och, mestadels, välvårdad stad. De flesta husen känns i princip helt nybyggda och lite överallt, mitt i självaste downtown, har de små välskötta parker och grönområden. Hur mycket av denna fina fasad som är en följd av OS vet jag inte, men oavsett vilket så är dagens Vancouver en väldigt vacker och trevlig stad att vistas i.

Den enda som är lite tråkigt med denna stad är det tyvärr finns ganska många uteliggare och tiggare på stadens gator. Vissa delar av staden är tyvärr inte lika fina och välskötta som det jag beskrev ovan. Här finns det tyvärr en hel del folk som inte är så trevliga och en del av dem kan vara ganska ”på” med att man ska ge dem några småslantar eller liknade.

Sen är det också lite synd att det mesta som man kan göra här är förlagt utomhus och därför ganska väderberoende. Då vi tyvärr hade lite otur med vädret de sista dagarna kanske vi inte fick ut max av vår tid i Vancouver.

Nu lät det som om det var massa negativt med Vancouver. Men fördelarna överväger nackdelarna flera gånger om. Jag tyckte verkligen om denna stad och det är inte alls otänkbart att jag kommer återvända hit någon dag.

Nu sitter vi hemma i vår lägenhet i Fernie igen och tar igen oss efter två intensiva veckor som storstadsturister. Nu ska vi vara här hemma i ett par dagar och städa och packa innan vi på fredag förmiddag sätter oss på en buss till Calgary. Detta blir fösta steget på vår hemresa och om allt går som det ska så kommer vårt plan att landa på Landvetter klockan 14 på söndag, svensk tid. Det ska bli väldigt sköt att få komma hem till Sverige igen och väl där kommer vi alla kunna sammanfatta en helt fantastik vinter på andra sidan av Atlanten=).

Jag ska snart lägga upp lite bilder från Vancouverresan på Facebook så ni får se hur vi haft det också.

Ha det bra där hemma så hörs och ses vi snart igen =)

Då har vi varit i New York i en hel vecka. Och i detta blogginlägg tänkte jag försöka summera dessa 7 dagar i denna häftiga stad.

Innan vi kom hit fick vi så klart höra en hel del olika saker om New York och vad man som turist kan göra här. Självklart finns det en hel del saker och platser att se och uppleva, men det var även väldigt många som pratade om New York som en stad där man trivs bara genom att strosa omkring och samla ihop alla de intryck som kommer från alla håll. Och nu när vi snart ska åka här ifrån så förstår jag vad alla menade.

De första dagarna här ägnade vi i och för sig åt "riktigt" turistande. Utrustade med löparskor, ryggsäckar, kartor och så klart kameror, vandrade vi omkring på Manhattan och tog oss från den ena "turistattraktionen" till den andra. Vi har sett Empire State Building, Åkt upp högst upp i Rockefeller Center och njutigt av den häftiga utsikten, vi har gått över Brooklyn Bridge, strosat runt i Central Park, vi har sett Frihetsgudinnan och så klart även hunnit ed en hel del annat.

Men här är det som sagt häftigt att bara gå om kring och samla ihop alla intryck. Bara få en uppfattning över hur enormt stor staden egentligen är och fascineras över att man kan bygga så många, så höga hus. Man blir nästan helt "blind" efter ett tag. Om man titta på siluetten över Manhattan så ser man ju såklart en del "låga" hus. Men om man sen räknar antalet våningar så är det ofta minst 10-15 våningar, vilket innebär att det ändå är högre än merparten i alla hus i Göteborg. Det är även häftigt att se alla dessa människor som finns överallt. Vart man än åker eller vilken tid det än är så är det alltid folk som rör sig runt om kring än.

En annan stor del, som inte många turister klara av att hålla sig borta ifrån, är ju såklart shoppingen. Det känns som om det finns ett oändligt utbud av butiker här. Här kan du gå in i allt från världens största varuhus, till småbutiker. Här kan du även hitta allt från trendiga modekläder, där modeller står och dansar i butiken, till trånga second hand butiker, där du hittar kläder som man undrar om de över huvudtaget har varit moderna ;). Ni som känner mig vet säkert att shopping inte är min favorithobby, men i den här stan har till och med jag tyckt att det varit kul att shoppa. Och när jag kommer hem till Sverige igen kommer jag behöva rensa ut min garderob för att få plats med allt nytt jag köpt på mig:P.

Nu återstår det bara för oss att säga tack och hej till New York för den här gången. Under morgondagen kommer vi transportera oss tillbaka till den amerikanska västkusten där vi ska se vad Vancouver har att erbjuda fem Svenska turister.

Ha det bra där hemma så hörs och SES vi snart igen. Jag hoppas även att jag ska kunna lägga upp lite fler bilder från New York under kvällen på facebook så ni även kan få se lite bilder på hur vi har haft det här borta. Hej då!

Nu är vi äntligen framme, och har klarat av vår första dag som turister, i New York. Men på grund av USA noggranna kontrollsystem, av sina flygresenärer, var det väldigt nära att vi blivit kvar på Calgarys eller Las Vegas flygplast med en icke utnyttjad flygbiljett.

Vi lämnade som sagt Fernie vid halv två på natten mellan söndag och måndag. 5 timmars bussresa, nattetid, är inte det bästa om man vill vara pigg och utvilad för att klara av en dag i en av de tråkigaste städer, som jag varit i alla fall, nämligen Calgary. På bussen hade vi även sällskap av Jonatan och Ulrika från Fernie. Ulrika hade hört talas om ett köpcentrum (Chinhook Mal) vilket hon gärna vill besöka. Väl på köpcentrat verkade det som om Ulrika sovit i 47 timmar (istället för det de 47 minuter som vi andra lycktas skrapa ihop) under natten och hon sprang glatt runt i de olika butikerna och lyckades hålla plånboken varm hela dagen. Vi killar kände oss däremot inte riktigt lika roade av vad köpcentrat hade att erbjuda, så när klockan var närmare tre var vi ganska glada över att få lämna och komma "hem" till vårt vandrarhem. Väl där sa vi hej då till Jonatan och Ulrika, som åkte hem till Sverige, medans jag, Jimmy och Erik gick till sängs tidigt för att orka komma upp i tid till planet som avgick klockan 8 morgonen efter.

Dagen efter tillbringade vi sedan på olika flygplatser och flygplan runt om i Nordamerika. Om vi inte redan var trötta på alla säkerhetskontroller på flygplatserna, så var vi det definitivt när vi till slut hade landat på Newarks flygplats i New York. Problemen startade redan på Calgarys flygplats. När vi skulle checka in framgick det inte riktigt vilket bolag som vi skulle checka in hos. Och som vanligt, när man har två alternativ att välja på, så valde vi ju naturligtvis att chansa på fel bolag. Detta gjorde att vi direkt hamlade långt bak i kösystemet. Då incheckningen var klar väntade nästa långa kö till den andra av tre kontrollstationer. Det var här våra problem började på allvar. När det bara var en halvtimma kvar tills planet skulle lyfta kom jag äntligen fram till tull-gubben som skulle fråga ut mig om min resa till USA. Dock missförstod jag en av hans frågor och svarade på hur mycket pengar jag hade på mitt bankkonto, då jag egentligen skulle sagt hur mycket jag hade i kontanter i plånboken. Vid det här laget var vi ju redan väldigt stressade och oroliga över att missa vårt plan. Men i och med att jag svarade "fel" på den frågan blev vi alla tre inkallade i ett annat rum. I och med mitt svar hade jag "ljugit" om hur mycket pengar jag hade med mig, då jag i en tidigare ifylld blankett angett en betydligt mindre summa pengar. Inne i rummet fick vi ytterligare frågor och tillrättavisningar av en annan sur, och totalt oförstående, man. Efter att ha behövt visa upp alla pengar vi bar på och lyckats få honom att inse att alla bara var ett missförstånd, fick vi äntligen SPRINGA iväg, genom säkerhetskontrollen och vidare till vår gate. Väl framme vid gaten, hade precis det sista anropet för vårt flyg gjorts, och i absolut sista sekund kunde vi gå ombord på planet och till slut lyfta lite senare än avsatt tid.

På resan till New York mellanlandade vi i Las Vegas. På grund av att första flyget var försenat hade vi även här väldigt knappt med tid. Även om vi denna gång kunde hoppa över något steg i kontrollkedjan var det som sagt ändå väldigt tajt med tid. Denna gång flöt allt däremot på ganska bra fram till Erik, som siste man av oss tre, skulle passera genom metalldetektorn. Då började det pipa en massa och extra personal tillkallades till det lilla glasbås som Erik var förpassad till. Jag vet inte exakt vilka tankar som snurrade i hans huvud just då, men det var i alla fall precis detta som inte fick hända. Som tur var hade Erik bara blivit en slumpmässigt utvald person som var tvungen visiteras. Med andan i halsen kom vi även denna gång fram till gaten i sista sekund. Vi gaten sa kvinna som stod där: "Ni är de tre från Canadian Airlines antar jag. Nu hade ni tur" Och även denna gång kunde vi, som de tre sista passagerarna, entra planet.

När vi väl landat i New York flöt allt, för en gång skull på, helt problemfritt. Vi hämtade ut våra väskor och kunde ta oss till vandrarhemmet, där Jimmy och Eriks flickvänner, Martina och Emma, väntade på oss. Till slut så gick allt bra och så här i efterhand så är de nästan svårt att inte skratta åt eländet=).

Så idag har vi då äntligen fått prova på att vara t

urister i New York. Dagen inleddes med en tunnelbanetripp till ena änden av Brooklin Bridge. Därifrån tog vi oss en promenad över bron till Manhattan. Under da

gen har vi hunnit avverka åtskilliga meter till fots. Vi har bland annat hunnit se Manhattans finanskvarter, Frihetsgudinnan (även om det var på ganska lång håll), platsen där World Trade Center-tornen stod (Ground zero). Vi har även hunnit äta både Kinesisk och Italiensk då vi har varit i både China Town och Little Italy. Dagen avslutade med en kort shoppingrunda i SoHo-kvarteren. Man skulle kunna summera dagen med att det vandrats en hel del och vi har även fått sett en hel del saker trotts att vi i princip bara hunnit avverka spetten av den södra udden på Manhattan.

Nu tackar jag för denna gång så ska jag gå och sova för att jag orka med en ny dag som turist i denna spännande och intressanta stad imorgon. Sov gott.

Nu sitter jag här igen framför datorn och ska försöka få ihop ett nytt blogginlägg. Nu var det ju ganska längesen jag satt här och bloggade. Men det har inte hänt så jättemycket som är så kul att varken skriva eller läsa om här på bloggen. Det är inte alls så att vi bara suttit och haft det tråkigt. Det var ju lite deppigt och segt här för några veckor sen och det kändes som om vi bara skulle behöva döda tid i två veckor fram till vår New York resa. Men så har det som sagt inte varit. Tiden har gått jättefort och det känns lite konstigt att vi ska lämna Fernie om några timmar.

Men igår fick vi i alla fall en helt perfekt sista skiddag. Riktigt härligt vårväder, klarblå himmel och en stor sol hela dagen. I backarna var helt perfekta och temperaturen var inte så jättehög så att det blev blött och uppkört så snabbt. När klockan hade blivit 4 på eftermiddagen satte vi oss på after-skin och tog ett par öl och alla kände sig nöjda och klara med skidåkningen för denna vinter. På kvällen kom Jonatan och Ulrika förbi och vi kunde avsluta vår vistelse här med en trevlig liten spontanfest.

Idag har vi röjt och städat lite i lägenheten och packa inför New York och Vancouverresorna, som inleds med bussfärd till Calgary klockan 20 över 1 i natt. Det är inte utan att vi känner lite vemod över att lämna Fernie nu. Det har trots allt varit vårt hem de senaste månaderna och trots att vi kanske inte fick så mycket snö som vi hade hoppats på så har vi ju haft en grymt kul och bra tid här. Och när vi kommer hem till Sverige igen så kommer vi kunna minnas tillbaka på en väldigt häftig resa full av väldigt många roliga minnen och upplevelser.

Nu ser vi mycket fram emot två semesterveckor i två stora städer, och jag hoppas det kommer finnas tillgång till internet under resan så ska jag försöka vara lite mer frekvent med bloggandet igen.

Ha det bra där hemma så hoppas jag som sagt på att jag kan lägga upp ett nytt inlägg snart igen.

Nu är det inte långt kvar på skidsäsongen här i Fernie. Om drygt veckor kommer skidanläggningen att stängas ner för denna säsong. Det märks mer och mer för varje dag som går, att vi är inne på sluttampen nu. De vänner som vi fått, och umgåtts med, under vår tid här, har börjat bege sig hemåt en efter en. Och känslan blir inte mindre påtaglig när vi sitter nästan ensamma i liftarna och blickar ut över, de nästan folktomma, backarna som slingrar sig fram på berget under oss. Och ska vi vara ärliga så känns det som om vi är klara med livet här borta nu. Vi kan vilka backar som är bra och vilka som är dåliga och det varma vädret gör att vi inte har några större förhoppningar om att vi kommer få någon mer "lätt" pudersnö. Dessutom börjar vi längta mer och mer efter vår resa till New York och Vancouver. Dessutom tror jag att vi alla börjar längta, och ser fram emot, att snart få komma hem till Sverige igen =).

Men samtidigt kan vi ju inte bara sitta här och ha tråkigt de sista två veckorna. Även om skidåkningen inte är den bästa just nu så får man ändå försöka passa på att njuta så mycket som möjligt av den sista tiden här i Fernie. Vi försöker aktivera oss med så mycket vi kan hitta på. Och som jag sa i ett inlägg för ett tag sen så har vi det faktiskt inte så dåligt som det kanske låter. Under helgen som var åkte vi ju till exempel en sväng till Spokane, USA. Igår var vi och klättrade lite klättervägg, ikväll ska, i alla fall jag, spela en pokerturnering här i Fernie. Sen planerar vi även in att åka och bada i några varma källor, som tydligen ska finnas här i närheten.

Sen är det är faktiskt väldigt skönt att kunna åk upp till berget en soligt och fin dag och bara ha det lugnt och skönt i det härliga vårvädret. Det är skönt att kunna unna sig att bara sitta en halvtimma på en solig bergsrygg och njuta av att få vara ute och bara ha det bra. Och det är också ganska skönt att inte känna den stressen, av att behöva utnyttja liftkortet till max, som man ofta känner när man åker på sin årliga, 5-dagars, skidsemester.

Nu måste jag gå och göra mig i ordning för att spela tillbaka semesterkassan i en pokerturnering senare ikväll. Så jag säger tack och hej för denna gång, så hörs vi snart igen.

Då var vi hemma i Fernie igen efter en långhelg i USA och Spokane. Det har varit en trevlig helg och ett skönt avbrott i vardagen här borta.

Resan startade på fredagsmorgonen, lite efter kl 9, då Olle och Björn kom och plockade upp oss. Efter att ha fyllt upp bilen med lite väskor startade vi den drygt 40 mil långa bilturen till Spokane. Efter ett antal toalett- och matstopp och några timmar genom fina Kanadensiska och Amerikanska landskap var vi framme i Spokane runt kl 5 på eftermiddagen. Vi började med att gå runt i lite olika affärer och försöka få lite kännedom om vårt resmål. Sen var det dags att hitta ett boende som alla kunde vara nöjda med. Efter lite velande och diskussioner om hur fint/billigt vi ville bo slutade det hela med att vi hamlade på ett helt ok hotell med en helt ok prislapp.

Efter att ha checkat in och gjort oss i ordning bestämde vi oss för att direkt upptäcka vilket nattliv Spokane hade att erbjuda. Efter ett par öl på vårt rum, gick vi för att få i oss en saftig stek på någon trevlig restaurang. En god middag avslutades med ett parti biljard innan vi valde att gå vidare till en nattkludd. Där fortsatte alkoholintaget, bland annat med hjälp av ett par trevliga Amerikaner som visade hur Sambucca kan drickas på ett lite mer spektakulärt sätt med hjälp av en tändare. Efter detta kände vi oss väl förberedda att inta dansgolvet där vi stannade till långt in på småtimmarna. Tilläggas bör kanske att när jag använt ordet "vi" de senaste meningarna har jag enbart syftat på mig, Jimmy, Erik och Olle. Björne hade tyvärr inte en riktigt lika kul kväll eftersom han bara är 20 år och 10 månader gammal. Är man i USA är det inte den optimala åldern om man till exempel vill beställa en öl på en restaurang eller komma in på en nattklubb. Så efter middagen fick Björne tyvärr lämna oss andra och tillbringa resten av fredagskvällen på hotellrummet tillsammans med en god bok.

Lördagen inleddes, efter endast ett fåtal timmars sömn, men en frukost som inte kommer ihågkommas som den godaste vi ätit. Därefter skulle vi se vad en stad som Spokane hade att erbjuda fem glada svenska turister. Några timmar ägnades åt shopping och några åt att vandra om kring och titta på lite olika sevärdheter i staden. Spokane var till skillnad från alla andra ställen vi besökt hittills under denna resa en ganska fin och fräsch stad. Men efter en heldag till fots och ett avslutande 3D-biobesök, kändes det som om vi hade sett det som var värt att se i staden och vi kan konsterna att en långhelg är en lagom lång tid för ett besök till denna stad.

Efter frukosten på söndagen packade vi in oss i bilen igen för att bege oss hem mot Fernie. Efter en halvtimma var första stoppet. På ett större köpcentrum ägnades ytterligare ett par timmar åt shopping, där vissa hann "fynda" mer än andra, innan vi fortsatte vår färd hemåt. Även hemresan delades i etapper med hjälp av en del toalett- och matstopp. Och vid ett av dessa stopp inträffade den mest underhållande, mest otursamma, delen av bilresan. Stoppet inleddes med att Jimmy under en stretchövning (för att få tillbaka lite blod till underkroppen) spräckte sina byxor i grenen. Kort därefter utmanade (otursgubben) Björne mig i ett sprintlopp över ca 28 meter. Då Björner, efter drygt halva loppet, insåg att loppet nästan var förlorat valde han att lägga in en överväxel, som hans ben inte riktigt klarade av att hantera. Överkroppen fick en högre hastighet än underkroppen och innan han hann göra något åt problemet hade han hunnit rulla några varv på asfalten och ”haft sönder” både sin armbåge och sitt bälte (hur man nu lyckas med det). Oturen följde även med oss till nästa stopp då vi hade planerat in en god bit sushi på en restaurang, som vi tidigare hade besök. Men då vi satt oss ner vid bordet bestod innehållet i menyn enbart av diverse drycker eftersom matserveringen var stängd för kvällen. Som tur var fanns det ännu en sushirestaurang precis runt hörnet så vi kunde ändå återvända till bilen nöjda och belåtna. I och med detta var vår oturssekvens avslutad och efter det kunde chaufför Olle lugnt och säkert avverka de sista milen på resan och lämna av oss utanför vår lägenhet i Fernie.

När resan summerades tror jag ändå att alla var ganska nöjda och belåtna med den gångna helgen. Vi fick komma ifrån Fernie ett litet tag och uppleva en ny och trevlig stad i USA, och dessutom ha ganska roligt under tidens gång.

För några veckor sedan var vi inne i en liten depp-period. Det var trist, och ganska varmt, väder och det kändes som om skidåkningen blev ganska enformig och tråkig. Sen började det hända lite saker här. Vi fick lite besök av lite olika personer och började aktiveras oss med lite olika saker. Vi gick på lite olika turer, vilket fick oss att njuta lite av skidåkningen trots att det inte var det bästa förutsättningarna för det. Dessutom kom ju Erik iväg på sin tripp till Revelstoke.

Sen kom det äntligen lite snö. Och under en, en och en halv, vecka fick vi en hel del fina skiddagar och fick en liten känsla av det "legendariska puder" som vi hört så mycket om hela vintern, utan att sett något av det. Det var riktigt kul att få åka puder i liftsystemet och äntligen få användning för all den utrustning som vi köpt på oss innan vi anlände till Fernie.

Men nu har tyvärr det tråkiga vädret kommit tillbaka och vi har återigen tappat lite av glädjen med allt. Men eftersom vi känner att det bara är dumt att sitta här hemma och tycka synd om oss själva (vilket egentligen är ganska konstigt att vi gör, eftersom det i själva verket finns ganska många som har det väldigt mycket sämre än vad vi har det) så kommer vi imorgon sticka iväg en sväng till Spokane, USA. Olle och Björn kläckte idén och vi hakade på. Tanken är att vi ska stanna där två nätter och komma hem till det förväntade snöfallet, som enligt prognosen, ska komma till Fernie i början av nästa vecka. Det ska bli kul att komma ifrån Fernie några dagar och återfå lite energi och få längta lite efter att få åka skidor igen. Sen ska det även bli kul att åka genom och se lite mer av USA och få se en lite större Amerikansk stad.

Hoppas allt är bra med er där hemma.Jag återkommer med ett nytt inlägg om några dagar igen och då kan jag förhoppningsvis berätta om en trevlig helg i Spokane och USA.

Nu har det äntligen börjat falla en del snö över skidberget här i Fernie och puderhetsen märks i backarna. Mer folk börjar leta sig upp till berget, och hetsen, över att hitta orört puder märks tydligt på allas sätt att åka.

Nu har det som sagt kommit en del snö. Ca 10 cm nysnö, per natt, har fallit 3 av de 4 senaste nätterna. Även om det varma vädret gör att det, fram på dagen, blir ganska blöt och tung snö, så har vi ändå hunnit få en hel del fina åk i liftsystemet, innan vi hunnit köra slut på det flesta krafterna i våra ben. Nu har vi i alla fall fått smaka på det ”legendariska puder”, som lyst med sin frånvaro, större delen av denna vinter. Detta är ju som jag tidigare sagt en skidanläggning som i grund och botten är uppbyggd för off-piståkning och det känns som sagt som att alla här tycker pisterna endast finns bara för att det ska finnas något att åka i då all lössnö redan är uppåkt.

För egen del tycker jag att det är väldigt roligt att åka skidor även i pisten. Men det är riktigt roligt att det äntligen kommit lite snö. Dels för att man får lite variation i skidåkningen (som känts lite tråkig och enformig den senaste tiden), dels för att får prova på den sort åkning som anläggning är bäst lämpad för och sen ska det även bli skönt att, förhoppningsvis, slippa allt prata om snön som aldrig kommer. Nu hoppas vi att det fortsätter att komma lite snö i några veckor till så att vi alla kan få en riktigt fin och rolig avslutning på denna skidsäsongen.

Men vi har även hunnit med lite annat än skidåkning under veckan.

Tisdagskvällen var Gros sista kväll här i Fernie och då var det såklart läge att lägga in en liten fest. Eftersom inte alla dök upp, till avtalad tid, inleddes kvällen med ett visst ölintag i väntan på en ledig bana i curlinghallen. Efter ölintaget, som varade i ca en och en halv timma, var det så dags att beträda isen i curlinghallen för andra gången denna resa. Jag, Jimmy och Erik, tillsammans med Olle, gaddade återigen ihop oss i ett lag och var redo att visa "tjejlaget" (det var i alla fall vad instruktören valde att kalla det), bestående av Julia, Gro, Björne och Markus, hur man ska hantera curlingstenarna på bästa sätt. Tyvärr slutade denna match inte med önskat resultat så jag väljer därmed att avsluta återgivandet av matchen redan nu:P.

Efter curlingen bar det av till Bulldog för att spela bingo och fortsätta ölintaget. Bingospelen varades återigen av roliga så tävlingar och efter några timmar kunde ännu en rolig och trevlig festkväll avslutas här i Fernie.

Gårdagskvällen blev även den en trevlig tillställning. Julia och Victoria tittade förbi här i lägenheten och vi lagade lite mat tillsammans. På menyn stod baconinlindade kycklingfiler, som serverades med diverse rotfrukter och en god gräddsås. Efter att ha njutigt av den utsöka middagen satte vi oss i soffan, tog en kopp kaffe och lite glass och roades oss med en underhållande omgång av Trivial Pursuit.

I kväll kommer vi fortsätta att roa oss med lite sällskapspel. Denna gång kommer Olle och Björn på besök och vi ska visa dem att Monopol inte är det spelet de ska satsa på om de vill ha någon chans att vinna mot oss.

Hoppas allt är bra med er där hemma. Sov gott, så hörs vi snart igen.

En lång, händelserik och rolig helg har avslutats och en ny vecka har påbörjats. Tänkte återigen gå tillbaka till mitt "dagboksformat" och beskriva de senaste dagarna dag för dag.

Fredagen var en riktig toppen dag. Jag, Jimmy och Björn (Erik var fortfarande kvar borta i Revelstoke) hade bestämt att vi skulle gå ut och tura lite tillsammans med Julia, Gro och Victoria. Med tanke på rådande väderförhållanden, och med torsdagens hike i färskt minne, var detta en hike där vi prioriterade trevligt sällskap och picknick före ett fantastiskt puderåk. Med tanke på målsättningen med turen så kan man säga att våra förväntningar infriades till 100%. En dryg halvtimmas vandring (med eller utan hudar på skidorna) slutade en bit upp på en solig sydsida. Sex sittplatser grävdes ut i snön och vår medhavda picknick kunde avnjutas.

Söndagen gick i baksmällans tecken. Tjejgänget, med Victoria i spetsen, hade bjudit in oss till en "fotboll och BBQ-söndag". Tanken var att en uttagning skulle äga rum inför en kommande (?) "Fernie-landskamp" mellan Sverige-England.

När vi väl kom dit visade det sig att nästan alla som var där, även hade deltagit på den hårda festen från dagen innan. Detta i kombination med att Victoria (coach Norman), tyvärr gått och blivit sjuk, gjorde att det inte blev så mycket av den där uttagningen. Istället blev det en skön slappardag i vårsolen ute på tjejernas altan. En hel del korv grillades, och åts, och efter ett tag fick jag i alla fall sällskap av Jimmy, Olle och Julia till en närliggande lekplats/gräsplätt så vi trots allt fick spela lite fotboll.

Under söndagen (nu har även Erik kommit tillbaka till oss) utökades antalet norrlänningar i Fernie med två personer. Erik föräldrar (Bengt och Birgitta) har nämligen korsat Atlanten och är här och hälsar på oss några dagar, innan deras resa fortsätter vidare till Vancouver och Las Vegas.

I dag måndag var det åter dags för en liten road-trip. Vi packade in oss alla fem i en bil (som vi nu har tillgång till i och med att Eriks föräldrar hyrt en). Även om inte milantalet varit det största under dagen har vi ändå hunnit med att "vara” i både Österrike och 1800-talet.

Resans första stopp var "Fort Steele", som är en gammal by som indianerna byggde upp under senare delen av 1800-talet. Det hela är nu omgjort till ett slags museum. Vi lyckades tyvärr välja en dag då det inte var säsong. Hade det varit öppet "på riktigt" hade vi förmodligen haft möjlighet att gå in i många av husen och få veta lite mer om den gamla byn, men nu fick vi istället nöja oss med att se allt får utsidan, och titta in genom fönstren. Men det var ändå trevligt och kul att se något annat än Fernie.

Även vårt nästa stopp vara ganska olikt Fernie. Denna gång var det Kimberly som besöktes. Kimberly är Fernie "grannberg" bland skidanläggningarna och stora delar av själva byn är inredd i äkta Österrikisk stil. Ganska hårt ansatta av hunger bestämde vi oss direkt för att hitta en restaurang för att inta en schnitzel i äkta Österrikisk anda. Detta var inte så lätt som vi trott då nästa alla restauranger öppnade först kl 5 på eftermiddagen. Efter en stunds letande hittade vi till slut ett ställe som även hade öppet under lunchtid. Medlemmarna i familjen Storvall anammade det Österrikiska temat (?) så gått det gick då de beställde in varsin Bratwurst, medans jag och Jimmy istället lyckades beställa in varsin enorm portion av kycklingsallad, respektive Lassange. Besöket avslutades uppe vid skidberget där vi intog varsin kaffe innan det var dags att bege sig hemåt igen.

Nu är vi hemma igen och vi har dessutom hunnit med att gympass och jag någon timmas plugg. Nu återstår det bara att säga god natt och på återseende!

Då var det dags att blogga lite igen efter några intensiva dagar. Just nu sitter jag utanför vår lägenhet, i t-shirt, i ett perfekt vårväder (jag påbörjade bloggskrivandet för ganska många timmar sen nu). Klarblå himmel och säkert en 6-7 plusgrader i skuggan. Men med tanke på att det fortfarande bara är februari så vet jag ju inte om det är det här vädret vi vill ha, men det går ju inte komma ifrån att det är skönare att vistas utomhus i det här vädret istället för det ”nollväder”, med jämngrå himmel och varken snö, regn eller solsken, som det känns som det varit här merparten av alla dagar denna vinter.

De senaste dagarna har som sagt varit ganska intensiva. En hel del ”vårskidåkning” på dagarna, har varvats med diverse aktiviteter på kvällarna. I onsdags kom två kompisar till Erik, Simon och Matti, på besök hit, då de hade tröttnat lite på ett puderlöst Revelstoke. De dök upp här precis lagom till att OS-kvartfinalen i hockey mellan Sverige och Slovakien skulle börja. Iklädda en del sverigeutrustning, och med stora förväntningar på svenska segerjubel, slog vi oss ner i vårt vardagsrum framför TV:n. Men som ni förmodligen redan vet så blev det inte mycket till segerglädje och i och med förlusten gick vi också miste om en riktig drömsemifinal mot Kanada. Det skulle ju i så fall bli den match som vi hade hoppats på att få uppleva enda sen vi visste att vi skulle befinna oss i detta hockeytokiga land under OS-turneringen.

Resten av veckan har vi ägnat åt lite skidåkning och ganska mycket fest. På fredagen hade vi en lite pistvisning för Matti och Simon så de fick åka, i alla fall de bästa backarna, här i Fernie. Ett Fernie som återigen bjöd på väldigt fint vårväder med mycket sol och som sagt, k

anske, lite för många plusgrader, med tanke på hur långt det är kvar på vintern.  Efter en heldag i backen hade vi, lite spontant, bjudit hem våra vänner till en liten fest här i lägenheten. Trots en kort varsel så var det väldigt bra uppslutning och tillslut var vi nog en bit över 20 personer som kunde bidra till en trevlig tillställning.

Under lördagen hade festen satt sina spår här hemma. Alla var mer eller mindre sega men det hindrade inte mig får att ta mig ut i backen en lite stunds åkning på eftermiddagen. Björn vill gärna ha med sig någon ut till backen när han skulle prova sina nya skidor och det var faktiskt ganska skönt att komma ut och få röra sig lite i frisk luft. Senare på kvällen så var det dags för nästa fest. Men även nu var det bara jag, från vår lilla familj, som orkade gå på den. Denna gång var det en av killarna, från tjejernas hus, som hade en avskedsfest. Det var väldigt mycket folk där och dessutom tycker, i alla fall jag, att det var väldigt roligt att det spelades en hel del svensk musik, vilket jag har saknat ganska mycket under tiden jag har varit här=).

Idag har dagen i stort sätt enbart fördrivits från TV-soffan och framför OS. Ett OS som fick precis det slut som alla Kanadensare här hade hoppats på, i och med ett OS-guld i hockey. Hur tomrummet efter OS ska fyllas nu återstår att se. Men det är faktiskt lite skönt att det är slut nu så man inte behöver tillbringa lika många timmar framför TV:n framöver.

Ha det bra där hemma nu så hörs vi snart igen!

De senaste dagarna här borta har i princip sett likadana ut allihop. På dagarna har jag och Jimmy varit ute i backen och åkt i det finfina vädret och haft det bra i solen. Eriks skidor har tyvärr inte blivit lagade ännu (han har beställt nya bindningar, som skulle kommit i fredags, men de har fortfarande inte dykt up =( ) så han tvingas tyvärr stanna hemma på dagarna.

I övrigt har det inte hänt så mycket som är värt att berätta här. Vi åker som sagt skidor på dagarna och kvällarna fördriver vi med träning, pluggande och väldigt mycket OS.

Låter kanske som om vi sitter här och har det jättetråkigt. Men så är det inte. Vi har nog alla börjat få lite hemlängtan och Erik tycker så klart att det är väldigt tråkigt och jobbigt att vara utan skidor, men i övrigt trivs vi väldigt bra här borta. Tiden som vi har här borta är något som vi alla kommer tänka tillbaka på med glada och positiva tankar. Det är ett privilegium (även om det inte kommit så mycket snö som vi hade trott och hoppats på) att ha möjlighet att få åka skidor varje dag hela vintern. Sen är det väldigt roligt att bo i ett annat land och uppleva en annan kultur, och träffa och lära känna massa nya människor.

I morgon säger tyvärr prognosen att det tråkiga vädret, med plusgrader och regn/blötsnö, ska komma tillbaka hit. Vi kommer förmodligen stanna hemma från backen allihop och för egen del kommer jag behöva göra klart och lämna in en uppgift i den engelskakurs som jag (och Jimmy) läser medans vi är här. På kvällen laddar vi för två heta kvartsfinaler i OS-hockeyn samt att Eriks kompisar Matti och Simon kommer hit och hälsar på oss under några dagar.

Tänkte inleda detta inlägg med att följa upp de stöldanklagelserna som vi fick på gymmet tidigare i veckan. Vi blev ju anklagade för att ha tagit något slags pulver från två killar, och fick ju som sagt ett tillsägelse om att visa respekt mot alla som tränar på gymmet. Men det var tyvärr inte slut med problemen i och med detta. För när Jimmy skulle gå och träna i går (jag och Erik åkte skidor) kunde han inte stämpla in, och tjejen i receptionen sa att vi tre hade blivit avstängda från gymmet. Efter att samtalat med henne i över en kvart fick Jimmy ändå träna, trots allt. Senare på eftermiddagen gick vi ner alla tre för att prata med dem, på gymmet, en gång till och få en förklaring på det som hänt. De sa att det inte hade några bevis mot oss men att det var troligt att det var vi eftersom vi typ är de enda som duschar i en halvtimma efter varje pass. Dessutom sa de att vi skulle varit de enda i omklädningsrummet när pulvret försvann, vilket inte var fallet. Efter ett längre snack med chefen på gymmet verkade som om hon hade lite mer förståelse för hur vi känner och att det inte är vi som tagit något. De har tagit bort avstängningen på oss men det är ju väldigt tråkigt att bli oskyldigt anklagad för något och det känns fortfarande som om de flesta på gymmet tror att det är vi och tyvärr tror jag inte att sista ordet är sagt i denna tråkiga diskussion.

Men nu lämnar vi det tråkiga, för i övrigt har de senast dagarna varit riktigt roliga. Solen och det fina vädret har hittat tillbaka till Fernie och igår var den bästa och roligast skiddagen på väldigt länge. Lite folk i de perfekta backarna och dessutom hann vi med en riktigt bra hike till en av de högre topparna i anläggningen. Gada miner i det fina vädret och en en och en halv timmas vandring uppför, betalades med ett långt och härligt puderåk. Detta var första gången som jag fick en riktigt känsla av bottenlöst puder och jag fick dessutom in en härlig rytm i åkningen nedför de nästa alla, av de 400 höjdheterna, som vi hade hikat. När vi, fram mot ett-tiden, avrundade dagen var vi (jag, Erik och Olle) på vårt allra nöjdaste och bästa humör. Och jag tror aldrig jag har sett Erik så glad och nöjd någon gång förut. Det var ett av de bredaste leenden jag set och det bästa av allt är ju att jag och Olle var i princip lika nöjda över vad skiddagen hade erbjudigt.

På kvällen bar det iväg till tjejgänget där vi var bjudna på fest. Det blev ännu en trevlig kväll och vi fick chans att träffa och lära känna lite mer nya människor, och nu inte bara sånna som har samma modersmål och vi.

Med tanke på gårdagskvällens aktiviteter, har dagen största händelse varit att jag köpt mig en ny ryggsäck. Så hädanefter kommer jag inte behöva låna mina kompisars saker utan kan istället använda mig av min egen utrustning när vi ska gå på tur. Dessutom har vi, och är vi glada och nöjda över, att ha bevittnat herrarnas 15+15 km skiatlon. Det var idrott när den är som allra bäst och när det dessutom sluttade med svenskt guld och brons så jag hoppas att ni där hemma orkade hålla er vakna och fick se detta.

Ni säger jag god natt här från Fernie och önskar alla er där hemma en trevlig söndags så hoppas jag att vi hörs snart igen!

På kvällen kom Olle och Björn på besök till vår lägenhet för att se på hockey. Som en liten extra överraskning hade de dessutom tagit med sig råvaror för att tillaga och sen bjuda på en mycket god middag. Olle och Björns trevliga gest verkade även sprida energi hela vägen till Vancover, där Tre kronor och de svenska curlingdamerna kunde avsluta dagen med segerglädje för alla oss som hejar på Sverige.

Hoppas ni har det bra där hemma. Vi hörs snart igen!